Bokförlaget Hedvig, 2022-09-12

Foto: Tobias Andersson

Fara i kikaren – Madicken möter Sherlock Holmes

Det är med en kusligt spännande deckare för mellanåldern som Cecilia Fransson gör sin debut som författare. Att debutboken Fara i kikaren skulle utspela sig historisk miljö var en självklarhet redan från start enligt för författaren, som länge haft gotisk litteratur som favoritgenre.

Fara i kikaren handlar om snabbtänkta Alma och hennes vapendragare Lars som tillsammans löser en mordgåta på ett bibliotek i den fiktiva orten Marberg, år 1897. Boken innehåller även vackra illustrationer av Stella Spente.

Till vardags arbetar Cecilia Fransson som kommunikatör men intresset för litteratur och skrivande har alltid funnits där.

Foto: Tobias Andersson

– Jag är litteraturvetare i grund och botten, och när jag pluggade litteraturvetenskap i Brighton blev den gotiska litteraturen min favoritgenre. Därför var det självklart för mig att förlägga min barndeckare till en historisk miljö, och att det skulle finnas rejält ruskiga inslag. Det som är extra kusligt i Marbergmysterierna är att det inte finns något övernaturligt där. Allt utspelar sig bland vanliga människor i vår värld.

Du har beskrivit Fara i kikaren lite som en Madicken möter Sherlock Holmes. Var kom inspirationen till berättelsen om Lars och Alma ifrån?

– Både arvet efter Astrid Lindgren och de banbrytande deckarförfattarna i slutet av 1800-talet har inspirerat mig mycket. En annan inspiration är mitt stora intresse för historia och släktforskning. Namnet på min huvudkaraktär, Alma Frisk, är plockat ur mitt eget släktträd från den senare delen av 1800-talet. När jag såg det namnet föddes idén till Alma i Fara i kikaren.

Cecilia berättar att både hennes egen släktforskning och bakgrunden som litteraturvetare har hjälpt mycket i arbetet med researchen.

– Jag hade nog inte vågat skriva om en ryggskadad flicka om jag inte hade fått bolla med en kvinna som själv sitter i rullstol. Inkludering är så viktigt i barn- och ungdomsböcker, tycker jag. Och i samtal med Nina, som hon heter, kunde jag få en bild av hur Alma kunde röra sig, hur rullstolar såg ut i slutet på 1800-talet, och hur vardagen kunde se ut för en flicka som Alma vid den tiden. Det har varit otroligt värdefullt.

Själva processen med skrivandet har enligt författaren varit lustfylld hela vägen.

– Jag har älskat hela processen, ända från idéarbete till att skriva manus där jag mejslat fram karaktärerna och miljöerna. Jag har lärt mig så mycket under resans gång – och det har varit ljuvligt att arbeta nära en så lyhörd och duktig illustratör och konstnär som Stella Spente.

Vad läste du själv som barn?

– Jag slukade böcker i mellanåldern, och de böcker jag läst var otroligt starka läsupplevelser; Maria Gripe, C.S. Lewis, Tolkien. Det var spännande och mystiska äventyr där mycket stod på spel. Det är så jag också har försökt skriva.

Om boken

Marberg, Sverige, september 1897. En död kropp hittas i stadens bibliotek. Hela staden är i chock och polisen arbetar hårt med att lösa brottet.

Tolvåriga Alma är dotter till polismästaren. Hon bestämmer sig för att göra en egen utredning, tillsammans med sin bästa vän Lars. Men de misstänkta är många och kanske är mördaren dem på spåren.