Bokförlaget Hedvig, 2022-08-24

Foto: Malin Grönborg

Grafisk roman som berör och ger tröst

Prisade Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark är aktuella med Vera vem?, en grafisk roman som öppnar upp för samtal och reflektion om mobbing och ensamhet på högstadiet. Det är också en berättelse om vänskap och vuxenblivande som hämtar inspiration från författarnas egen uppväxt.

Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks förhoppning med boken är att den når ut till ungdomar, att de får syn på sig själva, och kan bidra till reflektion över mobbingens påverkan.

Anna. Foto: Malin Grönborg

Anna Sundström Lindmark:

– Vi hoppas verkligen att folk ska bli berörda. Kanske kan boken ge identifikation och bli en viss tröst för den som befinner sig i en situation som känns hopplös. Boken handlar också om hur lätt det kan hända att man själv blir den som mobbar och att otrygga miljöer leder till ett sådant klimat. När man får syn på sådant så kan man ju också arbeta förebyggande. När man ser vilken roll man har fått i en grupp så kan man lättare förändra situationen.

För att ytterligare öppna upp för samtal och diskussion i klassrummen har Stiftelsen Friends bidragit med en lärarhandledning som finns tillgänglig i samband med att boken släpps.

– Vi önskar förstås att mobbing inte ska finnas att det ska upphöra och att ingen ska behöva vara med om det som Vera och Marianne är med om i boken. Men tyvärr finns mobbning och tyvärr verkar den också öka och därför önskar vi att den som läser boken och känner igen sig kan se att fler har upplevt likande saker.

Vera vem? är Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks andra projekt tillsammans. År 2018 gav de ut den grafiska romanen Vi skulle segla runt jorden. Den byggde till stor del på Annas erfarenheter av att ha förlorat en förälder i suicid. I Vera vem? tar de i sitt skapande avstamp från Elisabeths erfarenhet av ensamhet och utanförskap.

Elisabeth Widmark:

– I samarbetet med Vi skulle segla runt jorden kom vi varandra väldigt nära. Vi behövde öppna upp oss för varandra och dela med oss av ömtåliga erfarenheter för att kunna skapa en berörande och trovärdig berättelse tillsammans. Jag kunde exempelvis känna igen mig i huvudpersonens känsla av ensamhet och utanförskap, viljan att dra mig undan när saker känns för jobbigt. Det såddes ett frö att jag ville bearbeta mina egna erfarenheter av mobbning i högstadiet och jag ställde frågan till Anna redan då om vi skulle göra en ny bok ihop.

Att arbeta och skapa kring svåra frågor som mobbing och suicid har inte alltid varit enkelt och något de menar är väldigt jobbigt framför allt i början av processen.

Anna Sundström Lindmark:

– I längden är det dock befriande och bra för hälsan. Och att kunna skapa något fint av det som känts fult känns som en akt av försoning. Att börja vrida och vända på en berättelse hjälper en att få nya perspektiv. Det är också läkande att inse att man inte är ensam om att ha upplevt vissa saker.

Anna Sundström Lindmark står bakom texten och Elisabeth Widmark har illustrerat. Tillsammans har de utvecklat en slags metodik i sina samarbeten som de kallar för ”stafettmetoden”.

Elisabeth. Foto: Malin Grönborg

– Det går till ungefär så att Elisabeth skickar en bild till mig som jag skriver utifrån. Sedan skriver jag en scen som Elisabeth gestaltar i bild. På så vis hittar vi fram till ett gemensamt språk där bildberättandet är i fokus och texten får skapa ett extra lager. Vi skriver och tecknar extremt mycket som inte får plats i slutprodukten. Det är ett väldigt tidsödande och ganska komplicerat sätt att arbeta på.

– Efterhand så börjar vi sätta upp ramar för berättelsen. Början, mitt, slut och vilka personer det ska handla om. Vi pratar mycket om våra scener och undersöker hur vi kan fördjupa dem. Vi gör research, läser samt studerar andra människor. Vi agerar också många scener tillsammans i det fysiska rummet. Det är väldigt jobbigt. Ibland gråter man, men oftast skattar man, för det är det väldigt, väldigt roligt.