Bokförlaget Hedvig, 2022-10-07

Skrämmande berättelse med inspiration från nordisk folktro

I Angelica Öhrns nya bok Bäckahästen bjuds läsaren på en både läskig och spännande berättelse med kopplingar till nordisk folktro. Men inspirationen till boken hittade Angelica i det läsfrämjande arbete hon gjort i stadsdelen Bäckby i Västerås, och i 4H-gårdstraditionen.

Bäckahästen är ett nordiskt mytologiskt väsen som håller till vid bäckar och som vid första anblick verkar snäll men som lurar ner både barn och vuxna att drunkna.

Hur kom det sig att du ville skriva en bok om just bäckahästen?

– Jag ville skriva en läskig historia om hästar. På Bäckby 4H-gård är hinnan mellan den vanliga världen och den övernaturliga, den vi inte ser, väldigt tunn. Ibland så tunn att dessa två världar möts. Barnen i boken bor i ett helt vanligt höghusområde men Bäckby 4H-gård är en riktigt gammal gård med spökkänsla. Men istället för spöken så får barnen i boken möta gamla nordiska väsen som t.ex. Bäckahästen.

Foto: Pia Nordlander

Varför valde du att förlägga berättelsen på en 4H-gård?

– Det kändes viktigt för mig att berättelsen utspelades på en plats som är tillgänglig för alla. Ridsport är ju en dyr hobby som långt ifrån alla har råd med och oftast är det inte okej att hänga på en ridskola om du inte är elev där. Då kom jag att tänka på 4H-gårdar, en plats där alla som älskar djur är välkomna.

Har du själv erfarenheter från 4H-gårdar?

– Jag var på 4H-läger som barn. Det var jätteroligt. Minns särskilt när vi övernattade på höskullen och berättade spökhistorier.

Vad är det med spökhistorier som är så lockande för barn, tror du?

– Pirret i magen kanske? Att känslan av att bli skrämd är en ganska kittlande känsla. Och kanske en slags stolthet över att man vågar läsa eller lyssna på sådant som är jätteläskigt. Jag var själv mycket rädd för spökhistorier men kunde ändå inte låta bli att läsa dem, trots att jag drömde mardrömmar efteråt.

I arbetet med Bäckahästen hämtade Angelica mycket inspiration från det läsfrämjande arbete hon gjort på den öppna fritidsverksamheten i stadsdelen Bäckby utanför Västerås.  Tillsammans med en kollega har hon arbetat med bland annat högläsning men också hållit författarskola för barnen.

– Barnen fick ett förhållande till litteratur, vilket de flesta inte hade haft förut. Plötsligt började flera barn läsa på fritiden. Författarskolan ledde till att flera av barnen märkte att de faktiskt kunde skriva, vilket också gav dem bättre självförtroende. Nu är det till och med några av dem som säger att de ska bli författare när de blir stora!

Utifrån dina erfarenheter från projektet, vad tror du nyckeln till läsning är?

– Förutom tillgången på riktigt bra berättelser som barnen engageras av så behövs det vuxna som hjälper barnen att hitta dessa berättelser. I det läsfrämjande projekt som vi gjorde i Bäckby, Västerås ökade vi barnens läsning genom att hjälpa dem att hitta till biblioteket, hjälpa dem att skaffa lånekort, lära känna bibliotekarierna och att ge boktips.

En annan sak är att låta barn träffa författare så att de får höra historierna bakom böckerna. Ofta är det ett mycket bra sätt att få barnen att bli nyfikna och vilja läsa. Idag finns det också många barn som växer upp i hem utan några böcker alls. I vårt läsfrämjande projekt märkte vi att gåvoböcker var ett sätt att få barnen att läsa mer.  Att äga en bok är något stort. Och den ägda boken löper stor sannolikhet att faktiskt bli läst.

Om boken

En ny häst har flyttat in på Bäckbys 4H-gård. Han heter Loke och är världen vackraste. Det tycker åtminstone Idriz och Roya. Men Jakob håller inte med. Han är helt säker på att Loke är ett mystiskt väsen som vill göra barnen på gården illa. Och inte vilket väsen som helst. utan en bäckahäst. Med huggtänder!

Bäckahästen är den första spännande delen om kompisarna Jakob, Idriz och Roya. Boken är illustrerad av Andrea Femerstrand.